Jag rekommenderar alla att läsa
texten innan ni tittar på bilderna.
«
Bilder genom hela resan»
Bilder
på slutspurten"
Observera att detta inte är en porrsida
!!
Många undrar kanske varför jag gör den här sidan och
lägger ut bilder på mina bröst.
Anledningen är den att innan jag gjorde den här operationen så letade jag febrilt på
internet efter
information för jag ville veta så mycket som möjligt om risker, resultat osv....,
tyvärr så hittade jag inte särskilt mycket.
Vad är då en Diep Lambå ?
Ja, jag är ju ingen specialist att berätta det,
men kortfattat så är det en bröstrekonstruktion för patienter som av olika
anledningar behöver nya bröst, i huvudsak är det cancerpatienter som har förlorat ett eller
båda brösten. Man utför den också i förebygande och det är det jag har gjort.
Istället för silikon eller andra fyllningar så tar man
fettvävnad från sin egen kropp, oftast från buken eller
stjärten. Operationen tar ca 6-8 timmar och man räknar med
att det tar ca 6-8 dagar innan man kan åka hem från sjukhuset.
Bakgrund !
År 2000 dog min mamma i bröstcancer efter att ha drabbats två ggr.
Min mormor har också haft det men lever än idag.
I hennes släkt har nästan alla kvinnor i alla led haft det.
Samma år som mamma dog fick jag veta att det är möjligt att göra
en sk. gentest för att se om man löper större risk att drabbas av det själv.
Det tog ett par år innan jag kom till skott, men 2003
började jag gå på utredningar och min mormor fick lämna ett blodprov.
Svaret var att jag hade 35 % risk att drabbas,en normal kvinna utan cancer i
generna löper ca 25 % risk att drabbas.
Efter en operation så löper man ca 5 % risk att få det.
Jag behövde inte mycket betänketid för att besluta mej
om att ta bort båda brösten.Vid mitt första besök på
Akademiska sjukhuset i Maj 04 så fick jag information om den här nya metoden, innan var
jag fast besluten att operera in silikon, men det här var ju idealiskt,
jag skulle ju inte bara få nya fräscha bröst, som en bonus skulle jag även bli av med allt
fett på magen som min läkare så fint nämnde *fniss* Och jag behöver inte
oroa mej för silicon som ska spricka eller hårdna, inte heller behöver jag byta ut fyllningen om 10 år. .
Dom här brösten kommer att sitta så länge jag lever och åldras med mej :-)
Det var ialla fall vad som var meningen....... Allt lät så bra....
Om jag bara vetat då vad jag vet idag :-(
Detta var i Maj 2004.
Operation skulle ske i September. Under sommaren kämpade jag med att sluta röka eftersom
man måste vara rökfri minst 3 månader innan operationen.
Jag var rökfri 2 månader innan och på sjukhuset sa man att det räckte.
Sen gick det fort, i slutet på Augusti så ringde jag upp till mottagningen för att kolla
vilken datum som var aktuellt för min op eftersom jag och min sambo funderar på en Thailandresa i Januari.
Man undrade om jag ville och kunde komma till den 5 September. Självklart,
det var ju bara 2 veckors väntetid och det passade mej perfekt, då skulle det
hinna läkas innan resan. Samma eftermiddag fick jag ett
telefonsamtal från mottagningen, dom hade fått ett återbud
den 30 Augusti, om bara 5 dagar, ville jag ha den tiden ?
Såklart att jag ville.
Efter operationen följde en vecka av mycket täta kontroller, för att se om allt var som det
skulle, man hade en speciell apparat som man lyssnade av brösten
med för att se att alla vener och blodkärl som sytts hop fungerade.
I början kontrollerade man 2 ggr i timmen,
sedan 1 gång i timmen...osv.. osv...till slut vart det en gång om dagen och sen slutade man helt.
Varje gång sa man att det såg så fint ut, själv kunde jag inget se från min
vinkel och jag var inte i det skicket att jag kunde ställa mej ock kika i spegeln.
Efter ca en vecka kom en läkare och sa att det här måste man ju göra något åt !!!!
Jag förstod ingenting, alla sa ju att det såg så fint och bra ut ??
Det visade sej då att jag fått sk. nekroser "Död hud" på ett flertal ställen, orsaken till det kan
vara en hel del.Bla annat att man skalat av huden från alla körtlar alldeles för tunt,
på så sätt finns inga blodkärl kvar som kan hitta ner till den sk lambån "
Det fett man tagit från buken" Men min
läkare vill bra gärna påpeka att det beror på att jag vart rökare !!
Fast jag vet folk som genomgått samma operation som jag och inte vart rökare alls, dom har
drabbats av samma sak som jag."Konstigt"
Torsdagen den 9 September fick jag åka hem, med en remiss
till distriktsköterskan för omläggning varannan dag.
Jag hann inte vara hemma så många dagar
för på Söndagen den 12 Septemberfick jag åka
tillbaks till Akademiska pga. infektion i både buksåret och båda brösten.
En vecka går och man sätter upp mej för operation. Tisdagen den 21 September,
då ska man så att säga skrapa loss all den döda huden "Nekroserna"
Men operationen blir av någon anledning uppskjuten till dagen efter Onsdagen den 22 Sept.
I en vecka får jag sedan ligga med kompresser som byts ut var annan dag.
Ny operation bokas till Tisdag den 28 September, då ska man ta ny hud från skinkan
och sätta på. Fortfarande äter jag p-cellin.
Vaknar upp på Tisdag kväll runt 19-tiden på uppvaket och det känns som jag har gipsat båda brösten,
vad man gjort är att man sytt fast tjocka kompresser på brösten, för att på så sätt hålla den nya huden på plats,
det känns obehagligt och skrämmande, det svider som fan på skinkan där man
tagit hud och jag känner mej ännu mer stympad än jag gjort tidigare,
tårarna kommer inte längre bara en gång om dagen.
Söndagen den 3 Oktober, en vecka efter hudtransplantationen så tog man bort kompresserna,
nu kom nästa nederlag, jag trodde ju att man hade sytt igen alla stora fula sår,
men det hade man inte gjort. Jag hade fortfarande infekterade hål lite överallt på båda brösten.
På måndagen den 4 Oktober ville man skriva ut mej, men det ville inte jag,
så jag fick ligga kvar en natt till och på
Tisdagen den 5 Oktober fick jag flytta till en sk patienthotell i en annan byggnad.
Där fanns inte tillgång till sjukvårdpersonal alls och klockan 17.00 så försvannall personal helt.
Vad skulle jag ligga där för ?
Dagen efter alltså Onsdagen den 6 Oktober fick jag komma till plastikkirurgiska
avdelningen för omläggning och dom ansåg att allt var så pass bra att jag borde kunna åka hem.
Så jag vart utskriven med en remiss till distriktsköterska, nu med omläggning varje dag.
Vad hände sen !
Lördag den 9 Oktober har jag fortfarande stora hål bådei buken och på båda brösten,
det sipprar ut sårvätska men verkar inte vara infekterat, jag tempar mej 2 ggr dagligen.
och har duschat hela kroppen på mycket länge och lagt om alla såren själv hemma,
på Måndag ska jag tillbaks till distriktan och på Tisdag 12 Oktober har jag återbesök till Akkis.
Tiden går!
Februari-05
Efter 6 månader kommer jag på återbesök till akademiska. Jag börjar se fram emot att
det är dags för att sätta dit bröstvårtorna, men jag får beskedet att det inte är aktuellt ännu.
Pga. att det inte läkt tillfredställande. Så istället får jag beskedet att jag skall börja med
en slags siliconkompress som jag ska använda dygnet runt i ca 6 månader !!!
Först efter det kan det bli aktuellt att göra klart mina bröstvårtor.
Känslorna jag har när jag lämnar mottagningen går inte att beskriva,
jag vet inte om jag ska gråta skrika eller rent av skratta, fast vad finns det att skratta åt ?
Jag känner mej så grundlurad så det är inte sant, min läkare sa till mej
när det var dags för hudtransplantering att detta inte skulle påverka slutresultatet, men se hur det ser ut
idag 9 månader efter operationen. Jag känner mej stympad, utnyttjad på så sätt att det känns som om
dom använt mej som försökskanin.
Dessutom så har operationen genomförts på ett helt annat sätt än vad som visats till mej
innan jag gjorde den.
Ingen sa något till mej om att frilägga vårtgårdarna så som man gjort.
Detta har ju medfört att det blir mycket svårt att kirurgiskt rätta till allt. Hade man inte gjort det så hade man kanske
kunnat sätta in en expanderballong och pumpat upp brösten, för att sedan skära bort all den fula huden.
det är i alla fall tankar som jag har.
Fråga mej idag hur jag mår och jag svarar "SKIT"
Fråga mej idag om jag med facit i hand skulle gjort om detta och jag svarar
ALDRIG I LIVET.
Brösten är olika stora, ärren är lagda på olika höjd och vårtgårdarna pekar åt fanders,
hur skulle jag som tjej kunna vara nöjd med det här !
Jag önskar att min läkare hade sagt till mej att det visst skullepåverka slutresultatet och i alla fall gett mej
valmöjligheten att ta bort brösten och börja om med en expanderballong redan då. På så sätt hade jag sluppit 9
månaders sveda, värk och psykiskt lidande.
Men näe då, det ända han sa var "Susanne, var inte orolig, detta påverkar inte slutresultatet och
vi har ju nått våra mål ! "Att
minska risken för cancer."
Alla operationer lyckas inte, men dom bilderna får vi inte se !
[Anmälan är gjord till PSR.]
Men vad hjälper det mej, jag ser ju ut som jag gör i alla fall.
Tiden går igen..........
I början på Mars så skickade jag ett mail till akademikliniken i
Stockholm och förklarade mitt dilemma för dom. Jag fick svar att jag var välkommen
på ett kostnadsfritt besök. Dom ville höra lite mer vad som hade hänt.
Jag fick en tid till den 10 Maj.
Efter det besöket känns det som om jag kan vara glad för första
gången sen jag opererades i Augusti-04.
Fick träffa en helt underbar läkare, hon visade mej hur man skulle kunna fixa
till allt så att det skulle kunna bli acceptabelt att
leva med. Det handlade om att skära bort en del fula breda ärr, flytta vårtgårdarna så att bröstvårtorna skulle
komma på rätta stället,
suga bort det fett som bildats under armarna och även fettsuga
på magen direkt under brösten,
snygga till ärret på buken så att det inte är så
brett och fult som det är idag, bleka dom ärr som inte gick att ta bort.
Allt det här lät nästan för bra för att vara sant.
Dessutom så skulle man kunna operera bort den besvärande systan som jag fått i vänster bröst.
Finansieringen av detta skulle kuna
skötas via bidrag från landstinget.
Dock tyckte hon att jag skulle gå till det avtalade besöket som jag hade
med min läkare på Akademiska den 24 Maj och prata med honom om vad dom skulle kunna
göra i skönhetssyfte bla.
Så förra veckan åkte jag till Uppsala och träffade honom. Men tyvärr så funkade det inte så bra, vi vart osams
ganska direkt pga av att han började tjata om rökningen igen. Han anser att han inte kan erbjuda mej någonting,
inte ens borttagning av systan så länge jag inte har varit rökfri i 6 månader.
TOTALT rökfri,
med det menar han att jag inte ens ska utsätta mej för PASSIV rökning !!!
Ganska omöjligt för mej då jag bor ihop med en rökare även om
han bara röker på verandan och det ända umgänget jag har är när jag åker till klubben
på Onsdagarna och fikar med andra som har samma bilintresse som jag själv har.
Jag kan ju knappast begära att alla i klubben ska avstå från att röka bara för att jag inte bör utsätta mej för passiv rökning.
Det borde ju räcka med att jag själv faktiskt inte röker alls längre.
Jag lämnade läkarrummet och sa att jag var färdig med honom. Jag vill inte ha med honom att göra nånsin igen.
När jag kom hem ringde jag till Akademikliniken igen.
Denna gången rekomenderade hon mej att i första hand ta kontakt med sjukhuset igen och be att få byta läkare.
Så det gjorde jag och nu ska jag få komma och träffa en
annan läkare på Akademiska som jag inte träffat förr. Funkar det inte med honom heller så
ska akademikliniken ta sej an mej.
Så nu går jag bara och väntar på att en tid ska trilla ner i brevlådan.
Men jag har alldeles för ont av systan så den har jag vart och tömt idag igen 30 Maj.
Denna gången fick dom ut ca 10 ml och en väldans massa luft.
Det känns jätteskönt efteråt, men nu ca 3 timmar efter tömningen så känner jag att det fylls på igen *suck*
Fortsättning följer..........
Juni-05
Har vart och träffat den nya läkaren på Akademiska sjukhuset nu.
Äntligen någon som tar systan på allvar.han ska fixa så jag får komma på ultraljud på
Västerås Sjukhus. han trodde att det kunde handla om lymfläckage
"Säger ju iof inte mej nåt"
Just nu känns det som att det i alla fall händer något och jag kanske kan få bli av med den.
MEN.......
Ny vårta blir förmodligen inte aktuellt förrän i Oktober !!!!!!!!!
Och tyvärr så är vi inte överens han och jag om vårtans placering, han anser att den sitter där den ska,
men det tycker ju inte jag. Ej heller tyckte han att det skulle vara aktuellt med någon
blekning av den nya huden,han menade på att det skulle i alla fall inte synas om 10 år !!!
Jag vet inte i dagsläget hur jag ska gå vidare med detta, om jag ska ta kontakt med
Akademikliniken igen eller om jag ska godta det här. Jag börjar bli så trött på det här nu,
det tar all must ur mej att ständigt tänka på detta.
28 Juni...
Tog kontakt med media. Expressen var här hemma och intervjuade mej och tog en massa bilder.
Jag vill verkligen att det här ska komma ut till alla.
Alla som ska genomgå samma operation borde få se hur det KAN gå.
Om det kommer i tidningen eller inte det visar sej.
Fortsättning följer.......
Fredagen 8 Juli-05
Artikeln publicerades i
Expressen idag <http://expressen.se/index.jsp?a=400968>
Jag har också vart på ultraljud i Västerås.
Man kunde konstatera att där finns en vätskefylls blåsa, svar skickat till
Akademiska sjukhuset och nu väntar jag besked därifrån om nästa steg.
2006-01-13
1.5 år efter operationen så har jag fått avslag på begäran om ersättning
från patientskadenämnden, då man anser att detta inte är en medicinsk patientskada. ??
Sannerligen så undrar ju jag vad i helskotta det ska krävas för att få ersättning.
Självklart så har jag lämnat in överklagan.
För övrigt........
Har varit på en läkarkonferans på Akademikliniken och väntar nu besked från dom.
Igår Torsdag 12 Januari-06 var jag på Akademiska för att diskutera en ev
operation för att ta bort cystan, som
i Juni var 4x6 cm stor
men det visade sej att läkaren inte kunde känna nån cysta längre ?
Han trodde nu att det kunde röra sej om sk NEURINOM ?
Tydligen en nervskada. Det
innebär att nerverna växer in i sej själva
och orsakar stor smärta. Neurinom kallas i folkmun för fantomsmärta
som vid Tex. amputation !
Är det nån som tycker att det här verkar rörigt ?
Du är inte ensam. det tycker jag också.
Ja ja, nu går jag iaf här hemma och väntar på en tid för ultraljud.........
Blev igår 16 Januari uppringd
av Per Heden på Akademikliniken.
"Nervös"
Operationsdatum satt till 8 Februari.
2006-01-18.
Fått tid till ultraljud 24 Januari, väntar med spänning
på resultatet.
2021-01-24
Idag har jag äntligen vart på ultraljud. Det visar sej
att
jag fortfarande har kvar cystan.
Alltså inget Neurinom. det är jag tacksam för eftersom
cystan är möjlig att operera bort,
det hade inte vart lika lätt att få bort ett neurinom.
Den är 7x3,5 cm. bild finns under bilder.
Äntligen..........
Ingen människa i Världen kan ana eller förstå vad och hur jag känner idag.
Det är Tisdag 15 Februari. 6 dagar efter operationen på
Akademikliniken på Lidingö.
Det är första dagen som jag orkar sitta uppe och engagera mej i något.
Alltså. I Onsdsags opererades jag på Akademikliniken av Per Hedèn och Gabriella Rudbeck,
allt finasierades genom deras egen AK-Fond.
Per Hedèn har flyttat ner såret på buken, gjort om naveln och sugit ur 3 liter fett *s*.
Helt plötsligt så har jag en midja :-)och ärret syns knappt alls.
Gabriella Rudbeck har gjort om brösten totalt. sugit bort allt fett under
armarna och gjort om alla ärr.
Jag låg kvar två dagar på kliniken och fick åka hem på Fredagen 10 Februari.
Måndagen 13 Februari var jag på återbesök.
Det här är ju
helt otroligt, hur jag än stirrar i
spegeln så kan jag inte begripa att det är mej jag tittar på, att det ärmin kropp jag ser.
Små tunna sträck, inga synliga stygn och naveln ser
inte längre ut som om den är ritad av en sex-åring.
Visst ser jag att det finns ärr, men herregud, dom går
inte att jämföra
med ärren som dom såg ut efter operationen på
Akademiska sjukhuset för 1½ år sedan.
Nu ser jag verkligen fram emot en snabb läkning så jag kan få mina efterlängtade bröstvårtor.
Jag har medverkat i Outsiders
" Kanal 5 "och resultatet av den kan ni se
nångång under våren-06
28 Mars -06
Jaha, då har programmet
visats på kanal 5 Outsiders, det märsk ju i gästboken
och på mailen
Både negativa och positiva
inlägg.
Själv är jag nöjd med programmet och ångrar inte
att jag var med.
Kan kanske tycka att det vart lite mycket tårar på slutet,
men jag var faktiskt så sjukt glad när jag fick se resultatet
att detinte fanns annat än tårar.
Jag kommer att fortsätta att ta bilder och lägga ut här
på hemsidan.
9 April - 06
Idag har jag tagit nya kort. Ärren läker otroligt fint och
jag blir lika glad varje gång jag byter tejpen :-)
Jag börjar förstå
att det knappt kommer att synas till sommaren.
Det är idag den 10 September
-07
Mycket har hänt sedan sist.
Jag har vart en vända till AKADEMIKLINIKEN
och fått implantat. 420 ml gelé anatomiska.
Dom är jättefina och inte så där fotbollssilicon
som unga tjejer kanske förväntas ha.
Dom här ser helt normala ut för en kvinna på 45 och
jag är mycket nöjd med resultatet.
7 Nov ska jag på återbesök och då ska vi boka
en tid för bröstvårtor. Gissa om jag längtar
efter att det här äntligen ska va över !
Har beslutat mej för att inte lägga ut fler bilder förän
jag är helt färdig.
2021-02-25
Jaha, ny info.
Jag har varit en vända till Akademikliniken igen.
Man gjorde bröstvårtor. Dom tog brosk från baksidan
av örat.
Tyvärr lyckades inte operationen, circulationen funkar inte till
100% på VÄ sida,
så den knoppen dog ganska direkt
Knoppen på den högra sidan klarade
sej bättre, men är inte 100% OK.
Så nu ska dom ta upp mitt ärende på en konferens
i vår.....
Ev ny op blir tidigast i höst
Känns som jag inte orkar mer nu
2020-10-08
Äntligen.....Äntligen......
För två veckor sedan var det dags för nytt försök
med vårtor på Akademikliniken i STHLM,
den här gången tog dom en bit av örsnibbarna.
Idag var jag på återbesök
och jag är glad å kunna skriva att efter års väntan
så har jag äntligen
det som borde vara varje kvinnas rätt.....
Egna bröstvårtor *glad*
Nu ska jag tillbaks till kliniken i December och då ska vi se
om det behövs fyllas på med lite
hårt brosk för att dom inte ska bli intryckta, sen efter
det så är det bara tatuering kvar.
Har bestämt mej för att
lägga ut bilder på vårtorna trots att jag inte är
100% färdig ännu.
Så ni som undrat länge hur det gått för mej,
hoppas ni gläds lika mycket som jag gör :-)
April -09
Jaha......Att ta brosk från öronen
var inte en metod som funkade. Brösten är så skadade
sen operationen i Uppsala så det finns inte blodcirsirculation
som får dom att överleva :-(
Nu har jag fått nån slags flytande
silicon som man sprutar in Tror det heter makolaine. Ska till hösten
in och få ytterligare injectioner.
Vårtgårdarna är tatuerade
flera ggr, men tyvärr så fäster det inte på
den ärrade huden, så jag får göra det med tremånadersintervaller.....förmodligen
resten av mitt liv :-(
Tack gode gud att jag har Akademikliniken som
ställer upp för mej hela tiden. :-)
Mitt senaste besök hos Jenny filmades och kommer att sändas
i nån dokumentär till hösten.
Oktober -09
Nu är det dags :-)
TV-dokumentär !
Tisdag den 6 oktober kl 20:00 är det premiär för Plastikkirurgerna,
en svensk dokumentärserie från 2009 som utspelar sig på
Akademikliniken.
Jag är med i avsnitt 6 den 10 November.
I tio avsnitt följer vi patienter som
drömmer om en förvandling, kirurgerna som hjälper dem
dit och övrig personal som finns där för att göra
upplevelsen så behaglig som möjligt.
I varje avsnitt följer vi tre till sex
patienter. De berättar om sina känslor och förväntningar
inför, under och efter operationen eller behandlingen.
Bland de återkommande personerna finns
bland andra Akademiklinikens grundare Per Hedén, Ulf Samuelson
och Jan Jernbeck.
Klicka
här för Plastikkirurgernas sida på tv4.se
Kanal: TV4 Plus
Tid: Varje tisdag med start 6 oktober kl 20:00
2020-12-19
Har varit vansinnigt dålig på att
uppdatera sidan.
Tyvärr är allt inte bra :-(
Mitt vänstra bröst hänger åt
sidan, det gör att det blir ett enormt tryck och jag har väldigt
ont varenda dag, svårt att hitta en bra sovställning.
När jag konsulterade Per om det så fick jag beskedet att
vi självklart ska försöka lösa det. Snå
nu blir det ny operation igen.
Lösningen är antingen nåt slags kroppseget band som
man placerar som en invändig bh eller så blir det en ny
protes. Själv hoppas jag på en ny protes eftersom jag har
så ont i mitt kroppsegna bröst på vänster sida.
Usch o Blä
Närjag äntligen börjar läka
så jag rör mej ohejdat utan att alltid behöva tänka
på dom, ja då är det dags igen :-(
Men jag vet ju också, att om jag inte gör det så
blir det värre, den här värken är inte rolig att
ha varenda dag *suck*
Jag ska operera mej 11/1-11 med lite tur kl 11 så då kanske
det blir som ett omen ha ha ha ha en väldans massa ettor :-)
Självklart kommer jag lägga ut bilder här på
före/efter.
Tjing sålänge